Två veckor i Kroatien med Hampe och Braaten. Två fantastiska veckor.

Om man ska klaga på något så skulle det kanske kunna vara vädret. Jag  har inte sett så mycket regn sedan jag var i London tror jag. Helt hysteriskt hur mycket det regnade två av dagarna. Men mestadels solsken dock.

Utelivet i Split så här års var… Intressant. Samtliga klubbar körde riktigt bra house fram till runt tolvslaget. Då svängde dom om, och körde kroatisk dansbandsmusik i fyra timmar istället. Jättekonstigt.

Ett undantag fick vi uppleva dock, och det var O’Hara. Där var det rockklubb, vi pyntade 10 kuna i entré, fick en skiva tog en bärs, insåg att vi skulle åka på spö om vi stannade (eftersom Braaten körde sin schtekardans och hade rosa rutig slips på sig…) och drog vidare… Det visade sig dock sedan att det i källaren på O’Hara låg värsta houseklubben, men det var det ingen som berättade för oss…

Vi ägnade mycket av semestern att göra saker som kändes o-turistigt (kroatierna håller nog inte med om det dock…), typ som att vandra i bergen och äta lokal mat. Eller köra rakt ut i skogen och hoppas på att inte åka vilse. Till vår hjälp hade vi Ivica, vår nyfunne kroatiske vän.

Han förklarade det mesta med kroatisk kultur och sånt, men även lagar och regler. ”Hey guys, you don’t need seatbelt. It’s ok. It’s Croatia, nobody cares”. Vi struntade i det, och tog på oss bältena i vilket fall. Påväg hem från bergen en dag, svettiga som fan, satte vi oss med bar överkropp i bilen, varpå Ivica säger ”Guys, guys, guys! You must put your shirts on! It’s the law!” – Öhh, varför? ”You know, it’s for saftey”. Konklusion; Ur säkerhetssynvinkel måste du ha din tisha på dig när du åker bil i Kroatien, men du behöver inte ha säkerhetsbälte.

Det finns så mycket jag vill berätta om resan, men jag antar att ni har slutat läsa redan så vi stoppar här. En sak är säker dock – jag kommer åka tillbaka. Känns overkligt att vara tillbaka i vardagen…

Split, och Kroatien som Checklista;

Maten är fantastisk?
Och det lokala vinet också?
Fast det gör inget för ölen är billig?
Och det finns god lokal sprit?

Det fanns gott om nattklubbar?
Och dom spelade bra musik?
Och hela kvällen också?
Fast det gjorde inget för vi fick ligga ändå?
Nähä, men fyllekäk då?

Vädret var fantastiskt?
Men det snöade inte som i Sverige?
Och jag är brunare nu än när jag åkte?
Och det var tillräckligt varmt i vattnet?

Allting var billigare än i Sverige?
En middag på restaurang med dryck under 150 svenska?
Ett helrör på krogen, ca 400 svenska?
Vilken tur, då har jag pengar kvar när jag kommer hem!

Nåväl, det var sjukt skönt med lite värme?
Och två stresslösa veckor?
Jag vill ta två till?
Chefen blir glad om jag inte kommer på måndag?

Häftig stad. Alla gator är ungefär lika breda som Mårten Trotzig’s, och allt är i vita stentoner. Ball.

Mycket pizza blir det. Minst en om dagen. Men det är gött.

Dagens citat stod för ovanlighetens skull inte Oscar för, utan Hampe – när han försöker förklara vad vi menar med friidrott; ”Yes, it’s like when you käst a spejut…”

Fick bli ett kort inlägg det här, men det kommer mer i promise! Hörs!

Vi (jag, Hampe och Braaten) har nu spenderat ganska precis 100 timmar i Kroatien. Njuter av livet, äter och dricker gott och framför allt; gör väldigt lite. Ingen stress, ingen väckarklocka, inga arbetstider. Jag mår bra.

Huset ligger precis vid vattnet, gångavstånd till både butik, bar och bra restaurang. Vattnet är inte riktigt badbart, aningen för kallt tyvärr. Men det gör inget. Brände mig ordentligt första dagen (orutinerad turist) men det har blivit bättre nu. Vi har blivit goda vänner med en man vid namn Ivoc (eller något sådant), som är husets ägares dotters kompis. Han hjälper oss med allt från klubbar till att ordna hyrbil.

När vi sitter med en karta över omnejden försöker jag vara lite rolig och frågar ”So, we’ve heard about this island where girls party nude…?”. Ivoc tar kartan, och säger ”Yes, wait – it’s… Here. (ringar in) But don’t go there, you will spend all your money”. Det finns alltså en sådan ö på riktigt. Inga fulsälj.

En del shopping har det blivit, en snygg jacka, ett par snygga jeans, en skön kavaj, ett kroatiskt mobilt bredband (som fungerar sådär) och en hel del bra vin.

Vi bor en bit utanför Split, ca 20 minuter med bil, men det spelar inte så stor roll. Området är fint, och vi får uppleva kroatisk kultur utanför turismens ögon (känns det som). Ett exempel på detta var igår, när jag och Hampe körde upp i bergen och träffade Mario, som bjöd in oss på hemmagjort vin, och visade bilder på sina barn som bor i Frankfurt. Han kommunicerade med oss på franska och kroatiska. Vi svarade på Svenska. Han är vår vän nu. Och vi har en granne som kommer och skrattar åt Oscar ungefär samma tid varje morgon. Ibland hänger hon tvätt på våran tvättlina också.

Trafiken här är inte som hemma, Oscar vågar inte köra (eller så är det en undanflykt för att kunna kröka hela tiden), men det är vi rätt nöjda med för annars hade vi krockat för länge sen. När Hampe frågade; ”So, is there like a speed limit outside our house?” svarade Ivoc; ”Yes, speed limit, yes. Well, say 40. Or maybe 50. It’s okay”.  Förfest i Split innebär att man kör sin bil till parkeringen utanför klubben, sätter på max volym på stereon och krökar. Sen går man in på klubben, och vid stängning – Oscar; ”So, do we take cab home?” Ivoc; ”No, no police out after 5, so we drive. It’s okay.” Promillegränsen är 0,5.

Arkitekturen är spännande där vi bor. Det ser ut som jag inbillat mig att Grekland ser ut, mycket ljusa stenhus och gröna luckor på allt. Infrastrukturen är spännande, vägar tar slut lite här och där och halvfärdiga broar och hus finns det gott om. Vi frågade killen vi hyrde bilen av hur det kommer sig, hans svar var enkelt. ”Well, they just stop bulding”. Och så verkar det vara med mycket här, man kör tills man tröttnar och så chillar man istället. Hela våran by är fylld med glidare som bara går omkring och gör ingenting hela dagarna.

Nu ska jag försöka vara lite social med grabbarna, vi sitter trots allt i en bar (det enda stället i närheten med wifi, och mitt mbb var värdelöst som sagt…) och jag måste… oj någon krockade precis utanför baren, ska ut och kolla – hörs sen!

P.s: Mitt mobilnummer fungerar inte här, så jag har skaffat ett kroatiskt nummer. Ni når mig på telefon +385 955 47 94 86.

…på ett tag igår. Detta kombinerat med att min, Hampes och Braatens nyktra månad tog slut igår och firmafest gjorde den spåradeste (!) kvällen på länge.

Gig på Whiteroom fram till strax efter tolv, och sen riktigt bra fest. En liten runda kring övriga ställen i krokarna blev det också, bland annat Laroy och Lab.

Idag – Toy Story 2 i 3D med Dunken och Douglas (vi såg ettan igår), och sen bakispizza med Braaten och Hampe.

Nu är det semester i två dryga veckor. Ses!

…jag ser fram emot det eller?

Jag, Braaten och Hampe – Kroatien 28 april – 12 maj 2010.