Schlagern igår var ju föga imponerande. Jag förhandstippade Salem och Ola till final – och Hot-hot-hot tillsammans med Road Salt till andra chansen. Tre rätt av fyra möjliga får ju ses som godkänt i vilket fall?

Trots halvlama låtar måste jag säga att det var underhållande att se Dolph bena omkring på scenen, och försöka vara så svensk han kunde. Vilken pajas. Roligt. (Sen har jag jävligt svårt för hon blondinen, men hon höll sig ju borta från sin fattiga hej-babberiba-humor så jag har väl inget att klaga på egentligen…)

Kvällens fortsättning imponerade dock bra mycket mer. Le Bon Palais upphör aldrig att förvåna. En kväll som på förhand kändes som att den skulle bli halvbra visade sig snabbt bli en av de bästa kvällarna någonsin. Jag hade knökfullt på mitt dansgolv hela kvällen. Samma sak för stora dansgolvet. Kung!

Bordet bredvid DJ-båset var reserverat för en möhippa, som vid vilken bruden kan ha varit den fullaste och gladaste tjej jag sett på väldigt länge. Önskning på önskning, hela kvällen ut. Hon avslutade kvällen med att säga; ”Alltså, du måste vara den bästa DJ jag någonsin hört! Tack vare dig har min möhippa blivit det bästa den någonsin kunde blivit…” – skönt med lite komplimanger från fulla gäster och inte bara ”Ursäkta, men det här var väl ingen bra låt?”…

Roligt att se så många vänner där också. Nathalie dök upp (trots att hon svurit över vilket skitställe hon tycker Le Bon är), även Cindy med entourage. Och Catrin, som jag sedan fortsatte kvällen med på Amba, Spy Bar och Labbet. Halvfullt på Amba, knök på Spyan och halvtomt på Labbet. Nej, kvällen fick ta slut med en kycklingkebab på Kungsgatan istället.

Idag då? Bio kanske?